 |
||
 |
||
   |  |  |
|
||
 |  |  |
|
||
 |  |  |
|
||
 |  |  |
|
||
|
Svenska Förläggareföreningen
Drottninggatan 97, 113 60 Stockholm
Tfn: 08-736 19 40
Fax: 08-736 19 44
E-post: info@forlaggare.se
Org. nr: 556068-0091 |
||
SKRIVELSE TILL BOKPRISKOMMISSIONEN - (APRIL 2004)
|
|
|
|
|
|
|
Skrivelse till Bokpriskommissionen den 14 april 2004. Kommande rapporter om bokprisernas utveckling från Bokpriskommissionen. De redovisningar SCB givit kring sina prismätningar, både muntligen och skriftligen, samt även de diskussioner som förevarit mellan delar av kommissionen och SCB ger vid handen att ett tydligt ”problemområde” kan urskiljas. Detta område är fackböcker. För att förstå problemen inom det området bör man dock först titta närmare på de två andra litteraturkategorierna som används. När det gäller skönlitteratur kan alla parter enas kring följande: Skönlitteraturen har avskilts som en huvudkategori – en litteraturgenre. Litteraturkategorin karaktäriseras av stor homogenitet när det gäller t ex utförande (storlek, vikt, papperskvalitet etc.) och manuskostnader. Marknaden för skönlitteratur är också ganska lätt att avgränsa – den omfattar till största delen vanliga konsumenter i de vanligaste kanalerna bokhandel, varuhus, bokklubbar och Internet. SCBs prismätningarna visar att momssänkningen fullt ut gått vidare till konsument, i vissa kanaler med råge. Här stämmer branschens uppfattning om prisutvecklingen samt egna mätningar i Temos regi väl överens med SCBs mätresultat. För barn- och ungdomsböckerna har det också varit möjligt att avskilja en huvudkategori – en litteraturgenre. Här kan också marknaden för kategorin hyggligt lätt avgränsas. Precis som för skönlitteratur är marknaden koncentrerad till enskilda konsumenter i de vanligaste kanalerna. Litteraturkategorin präglas av större variation när det gäller utförande och innehåll än skönlitteraturen. T ex så kan storlek, vikt, papperskvalitet, antal bilder och andra illustrationer variera på samma sätt som mängden text. SCBs prismätningar visar att i stort sett hela det utrymme som momssänkningen gav utrymme till går vidare till konsument. Här har branschen en något annan uppfattning, man menar att hela utrymmet faktiskt går vidare. Diskrepansen, som kan bero på trendmässiga kvalitetsförbättringar som inte fångas upp av den valda mätmetoden, är dock så liten att den i viss mån ändå kan accepteras. Vi kan alltså i stort sett enas kring att skönlitteraturen och barn- och ungdomsböckerna visar att bokmomssänkningen fått fullt utslag i det pris konsumenterna betalar. Vi kan enas kring vad skönlitteratur och barn- och ungdomsböcker är för något och vi kan vara överens om att marknaden för dessa litteraturkategorier är ungefär desamma: bokhandel, varuhus, bokklubbar och Internet, att slutkonsument oftast är vanliga konsumenter och att försäljningen av dessa typer av böcker ökat med ca 20 % sedan momsen sänktes enligt Svenska Förläggareföre-ningens branschstatistik. Så återstår då fackböckerna. Det är uppenbart att oenigheten kring tillvägagångssätt och mätresultat återfinns här. När det gäller att avgränsa litteraturkategorin har inte SCB och bokbranschen samma uppfattning om vad fackböcker allmänlitteratur är. Branschen och SCB har heller inte samma uppfattning om hur prisutvecklingen ser ut. För bokbranschen är det en självklarhet att allmänlitteratur är alla böcker utom läromedel och kursböcker. Denna distinktion framkommer på olika sätt. Svenska Förläggareföreningens medlemmar och Sveriges Författarförbunds medlemmar skriver och ger ut fackböcker allmänlitteratur, s k A-böcker. Föreningen Svenska Läromedel och Sveriges Läromedelsförfattares förening ger ut och skriver läromedel, s k B-böcker. SCB lägger ihop alla typer av böcker som inte är skönlitteratur och som inte är barn- och ungdomsböcker i denna kategori. För förlagen och för återförsäljarna står det dock klart vad fackböcker allmänlitteratur är och vad t ex komvux-litteratur är. Fackböcker allmänlitteratur (A-böcker) säljs i bokhandeln, i varuhus, i bokklubbar, via Internet etc. till främst enskilda personer och t ex bibliotek. Genren omfattar ett brett fält av ämnen och karaktäriseras av stor heterogenitet. Böckerna kan nästan se ut hur som helst när det gäller storlek, vikt, papperskvalitet, antal bilder, illustrationer, fotografier etc. De redaktionella kostnaderna för fackböcker varierar också stort. Även fackböcker allmänlitteratur har gynnats starkt av att bokmomsen sänktes. Försäljningen har ökat markant och minst lika mycket som för skönlitteratur och barn- och ungdomsböcker. Särskilt fackboksförlagen har vittnat om att skattelättnaden inneburit att stora praktverk fått ökad attraktionskraft hos konsumenterna. Vi vet att bokmomssänkningen också inneburit nya möjligheter för förlagen att ge ut lite udda, mer påkostade verk etc. De vågar helt enkelt lite mer i utgivningen. Det är inte osannolikt att en trendmässig produktutveckling pågår inom området. Och detta utan att förlagsnettopriserna höjts mer än KPI. Flera stora fackboksförlag vittnar faktiskt tvärt om om att förlagsnettopriserna legat still i flera år. Något som bokmomssänkningen och den ökade försäljningen gett möjlighet till. Den typ av fackböcker som främst läromedelsförlagen ger ut. Grundskoleböcker, gymnasieböcker, komvux-böcker och andra typer av utpräglad kurslitteratur är något helt annat än allmänlitteratur fackböcker. B-böckerna säljs inte på den gängse bokmarknaden till vanliga konsumenter och prissätts inte heller på samma sätt som A-böcker. Marknaden består ofta av läromedelscentraler, skolor eller andra ”storkonsumenter” till vilka förlagen skickar fakturor och vilka drar av momsen. Dessutom betalar ju inte kommunerna (bibliotek, skolor m.fl.) in någon mervärdesskatt till staten varför de inte heller påverkas bokmomsens storlek. På grund av kommunernas dåliga ekonomi, har försäljningen av B-böcker under en lång rad av år tappat i försäljning. Kommunerna är ju via sina skolor en av de största kundgrupperna. Den minskade försäljningen, som med all sannolikhet lett till lägre upplagor, högre produktkostnader och därmed höjda priser, är något som inte minst medlemmarna i Föreningen Svenska Läromedel känner av. Kommunernas minskade inköp slår hårt mot förlagen med neddragningar av verksamheten, uppsägningar etc. som följd. Det kan också konstateras att Svenska Förläggareföreningens medlemmars direktförsäljning av A-böcker till slutkonsument (främst företag, institutioner etc.) var oförändrad mellan åren 2001 och 2002. När Bokpriskommissionen i sina tidigare rapporter beskrivit bokmarknaden som blomstrande, som en marknad i medvind, ja, en marknad med en försäljning som fortfarande efter två år ligger kvar på den höga nivå som bokmomsen skjutsade upp den till avser man uppenbarligen inte skolboks-, gymnasie-, komvux- eller kurslitteraturmarknaden. Ändå är de till stor del sådana böcker man prismäter. Man skulle kunna argumentera att ”alla böcker ska ju ha blivit billigare efter bokmomssänkningen så därför spelar det ingen roll hur man grupperar eller mäter”. Det är inte sant. SCB och Bokpriskommissionen måste veta och ta hänsyn till vilka böcker man mäter prisutvecklingen på, vilken typ av marknad böckerna i fråga har, vilka faktorer som spelar in vid prissättningen etc. Böckerna måste vara relevanta – dvs. de böcker som ingår i t ex kategorin fackböcker allmänlitteratur måste vara just fackböcker allmänlitteratur, inte komvux-böcker. Böckerna måste också vara jämförbara – dvs. man kan och ska inte prisjämföra böcker som inte är likartade vad gäller fysiskt utseende men också vad gäller manuskostnad. En uppenbar risk finns annars för att en sådan prismätning inte fångar upp en trendmässig kvalitetsförbättring av fackböckerna – både vad avser fysiskt utseende och redaktionella kostnader. Mot ovanstående bakgrund vill vi att Bokpriskommissionen i sina kommande två rapporter tydligt beskriver de tre litteraturkategorierna och deras prisutveckling var för sig: vilka typer av böcker som ingår i respektive kategori, hur de respektive marknaderna ser ut, vilka de stora kundgrupperna är, vilka de stora försäljningskanalerna är, hur marknaden utvecklats efter momssänkningen etc. Kommissionen måste ha en högre ambitionsnivå än att bara skriva om SCBs siffror i ord. Om kommissionen lämnar ifrån sig tydliga rapporter härvidlag som har ambitionen att ge läsaren så mycket och så sanningsenlig information som möjligt är vi övertygade om att kommissionen kan överlämna en slutrapport till kulturministern som alla står bakom. Bokbranschens representanter i Bokpriskommissionen är emellertid inte beredda att medverka till en oriktigt beskrivning av den verklighet vi själva, och våra medlemmar, så väl känner. Med vänliga hälsningar Kristina Ahlinder - Svenska Förläggareföreningen Lars-Erik Linder - Svenska Bokhandlareföreningen |