 |
||
 |
||
   |  |  |
|
||
 |  |  |
|
||
 |  |  |
|
||
 |  |  |
|
||
|
Svenska Förläggareföreningen
Drottninggatan 97, 113 60 Stockholm
Tfn: 08-736 19 40
Fax: 08-736 19 44
E-post: info@forlaggare.se
Org. nr: 556068-0091 |
||
BOKREAN
|
|
|
|
|
|
|
Bokrean - några historiska nedslag Den 22 februari (2005*) går startskottet för årets bokfest (21 februari 2001 och 28 februari 2002*). Varje år, i slutet av februari, fylls boklådorna och varuhusen runt om i landet med förväntansfulla kunder som vill välja och vraka bland billiga böcker. Det är en mångårig och levande tradition. Kläder, skor, vitvaror och elektronik reas numera året om men stor utförsäljning av böcker sker bara en gång per år. Det är unikt och få varugrupper uppmärksammas så mycket av media som boken under bokrean. Tidningar, radio och tv tipsar om de bästa fynden, rapporterar från nattöppna boklådor och intervjuar morgonpigga bokälskare som vill försäkra sig om favoritklippen. Bokrean är sedan många år tillbaka en institution. Som så mycket annat har den förändrats under årens lopp, men det viktigaste i denna tradition har överlevt: en gång om året från ett bestämt datum bjuder förlagen och detaljhandeln den bokälskande allmänheten på böcker till kraftigt reducerade priser. Det är en branschs årliga manifes-tation. Den mediala bevakningen har sannolikt varit avgörande för att hålla myten om fyndarnas eldorado levande och etablera bokrealisationen i det kollektiva medvetandet. Reans barndom Redan i slutet av 20-talet uppmärksammades bokrealisationerna, vilkas främsta syfte var att sälja förlagens restupplagor. Restupplagorna var "förläggarvärldens grusade förhoppningar" som förläggaren Folke Lars Hökerberg uttryckte det vid ett bokhandels-möte i Danmark 1935. Då var reorna ännu inte fastlagda till någon bestämd tidpunkt och heller inte något landsomfattande evenemang. De ägde rum tidigt om våren genom att ett förlag startade sin utförsäljning och sedan följde andra efter. Det den enskilda boklådan gjorde av bokrealisationen avgjorde framgången. Några reakataloger fanns ännu inte. Varje förlag presenterade sina prisnedsättningar i små häften. I katalogerna från 1929 kan man notera mycket kraftiga nedsättningar: böcker som kostade omkring trettio kronor såldes ut för mellan 50 öre och ett par kronor. Endast böcker som var minst fem år gamla realiserades. Idag hittar man titlar på bokrean som utkom för mindre än två år sedan. Att böcker i allt större utsträckning blivit färskvaror ger bokrean en fingervisning om. Det var under trettiotalet som bokreorna började etableras kring ett bestämt datum omkring den 15 februari. Just tidpunkten för reans start har genom åren varit föremål för diskussioner. För bokhandeln var det angeläget att till fullo utnyttja julförsäljningen och då fick rean inte ligga för tidigt på våren. Postens försämrade service på femtiotalet med indragning av söndagsutbärningen kom att bli en annan stötesten. Katalogen riskerade att inte komma fram i god tid till reans första dag. Så småningom blev skolornas sportlov och framför allt datum för löneutbetalningar ett annat orosmoment för val av startdag. Om rean skulle bli en framgång var det förstås viktigt att människor inte var bortresta och hade februarilönens pengar att handla för. Sedan många år har reastarten varit etablerad till den sista onsdagen i februari - utan hänsyn till sportlov och avlöningsdag. I år börjar rean den näst sista onsdagen i februari. Rean tar form 40-talet var på många sätt en intressant epok i bokreans historia. Under decenniet utvecklades och befästes den som den kollektiva manifestation av producent och detaljist den utgör idag. 1940 gick tre av sammanlagt åtta realiserande förlag samman i en katalog och marknadsförde sig gemensamt. När Gebers, Hökerbergs och Wahlström & Widstrand presenterade sina böcker i en 64-sidig katalog var det första gången i svensk bokrealisationshistoria. 1945 hade skaran utökats till 14 förlag med totalt 900 titlar i en gemensam katalog. Det var ett försök som syftade till att spara tid och pengar för både förlag och bokhandel och till en kraftfullare profilering i marknadsföringen. Det slog väl ut. Visserligen deltog inte alla förlag men från 1945 var en gemensam katalog ett årligt faktum. 1950 är ett årtal som många som var med minns med blanka ögon och något drömskt i rösten. Man ska minnas att rean i sin ungdom var ett veritabelt slagfält för dem som samlade på originalupplagor, så kallade förstaupplagor. När så försäljningschefen på Bonniers initierade en stor lagerrensning av böcker på förlaget, kunde allmänheten göra stora bokfynd. Realisationen 1950 var den största dittills i förlagets historia: 850 titlar samlades i en katalog som trycktes i 420 000 exemplar. Förhandsreklamen var omfattande. Det är många som anser att realisationen 1950 kom att bli stilbildande för bokrean som årligt evenemang. Det var här som myten om bokfynden föddes - det som alltjämten gång varje år ger rusning till rean och trängsel i bokhandeln. Pukor och trumpeter 50-60-talen blev också en storhetstid för bokrean. Böckerna var billiga och intresset från media och allmänhet överväldigande. Mot slutet av 60-talet var bokrean ett regelrätt jippo där boklådorna överträffade sig själva i att skapa yra med pukor, trumpeter, parader och levande affischpelare på stan. Bokrean som företeelse är inte okänslig för konjunkturförändringar. Under 90-talet när människor fick mindre att handla för drabbade det detaljhandeln i stort och även bokkonsumtionen. I början av 70-talet påbörjades en viss uppluckring av själva inne-hållet i realisationen. Det hängde samman med stora förändringar på bokmarknaden. Successivt blev fynden färre och allt fler böcker återkom rea efter rea. Till den årliga bokfesten producerades i allt större utsträckning specialupplagor och nytryck. Nya försäljningskanaler som till exempel bokklubbar, etablerades framgångsrikt och blev en allvarlig konkurrent till bokhandeln. Varuhusens aggressiva satsningar inför rean bidrog till att bokhandeln fick allt svårare att profilera sig. Medierna bevakade reorna med oförtrutet intresse men negativa tongångar började smyga sig in i spalterna. Det gällde främst omfattningen av nytrycken och specialupplagorna men även prissättningen på reaböckerna som inte längre motsvarade förväntningarna eftersom de allmänt ansågs vara för höga. Uppryckning Det är mot bakgrund av denna utveckling som den "nygamla rean" 1988 kom till stånd. Då rensades kartonnage och specialupplagor bort och priserna sänktes kraftigt, på vissa titlar till en fjärdedel av det ordinarie försäljningspriset. Det var en framgångsrik räddningsaktion för en tradition som var på väg att somna in. Även 90-talet innebar förändringar. I ett differentierat bokhandelslandskap valde kedjor och olika grup-peringar i allt större utsträckning en egen profilering inför bokrean. Men diskussionen om bokreans kvalitet och innehåll har fortsatt. Slutet av 90-talet gav ett uppsving och något av en renässans för bokrean som fyndarnas paradis. Bra böcker till låga priser och en tydlig marknadsföring bidrog till detta. Seklets sista år kom att bli var ett starkt år för förlagens reaförsäljning: en ökning med 17 procent i jämförelse med 1998 enligt Svenska förläggarföreningens branschstatistik där 76 medlemsförlag redovisar sina siffror. 1900-talets sista bokrea fick också den en historisk notering när bokhandelskedjorna Akademibokhandeln, Bokia och Exlibris, varuhuset Åhléns och de fristående boklådorna samlade i Bokbranschens Marknadsinstituts katalog, gjorde gemensam sak och samlade sina respektive kataloger i ett och samma utskick. Det föll väl ut och görs nu även till 2000-talets andra bokrea. Världen har förändrats sedan Greta Helms legendariska lagerrensning men bokvännernas fest återkommer punktligt varje år i slutet av februari. Att det är en älskad och uppskattad tilldragelse vet alla som besöker bokhandeln under dessa dagar. Henriette Zorn/kulturjournalist |